Världens bästa mamma




Käraste dotter! "Say no more"
Jo, jag väljer att tillägga:Isabel, det kanske har varit som du beskriver, men INTE LÄNGRE! Ingen kan förstå hur det är att genomlida livet som jag gör nu. Jag har det bra, men det är för jävligt på ren svenska. Jag har ingen framtid, men tränar flitigt för att det är det enda som påminner lite om ett liv. Älskade Isabel, Du, o alla närstående är sååå värdefulla, men tyvärr MÅSTE även jag finna min egen inre motivation att vilja leva. Jag är realist men tyvärr inte längre optimiist v b mig själv. Ledsen över att behöva sprida sådan pessimism! Men jag är in i själen TRÖTT
Jag vill verkligen kila in lite glädje: Var ute o gic med sjukgymnast 800 m på ojämnt underlag, i solen idag:)Sedan drejade jag o knådade lera: ett fat för snacks eller nötter kanske oh ngt annat:) Vi får se vad det blir! Svårt o jättekul:)
Det måste ha känts härligt trots allt. Jag är grymt imponerad av dig. Även om det känns vidrigt så försök att finna din inre motivation och var glad åt de små stegen du gör.
Längtar efter att ses snart. Får jag också dreja? det är ju såå kul!
Godnatt fina moster.
Kram
Ella
Ja, Ella, jag har ju haft så mycket energi o motivation hela tiden, tills i förrgår. Nu har jag kraft o motivation igen! Tränar förstås massor vilket ger energi! o gör fortfarande framsteg, men jag tror perioder av nedstämdhet måste ingå i sorgeprocessen som är oundviklig i min situation. Ljuspunkt: Har sett nya bilder från mitt Herradura idag. DET gör mig HÖG. Det blir sååå fint!
Stor kram, Lisa
Kul att dreja, ja! Vore roligt om du också fick pröva, Ella, men det är fullt med folk på kö/ små farbröder på dagvård här, som gör guldhjärtan till halsband till "alla mina tjejer på hemtjänsten;) Men blir fint att ses snart! Kram o gonat, alla/ Lisa
God natt skrev jag o rättstavningsprogrammet ändrade det till invandrarsvenska;)) gonat ;)) ok GONAT till alla fr Lisa
Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar