Fin heter Servan-Schreiber
Jag skrev faktiskt inte "fin heter" utan ffn dvs författaren, Lisa
Tur att det där är himla goda saker. Bara att frossa mer med gott samvete alltså!
Årets sommarsallad!
Toppa din sommarsalad med blåbär, feta och nötter! bara nyttigheter,
anitcancer och grymt gott!
D Servan-Schreiber skriver att boken tillägnas "läkarkollegor..som behandlar lidande och rädsla och många gånger visar lika stort mod som sina patienter..hoppas att de kan ha nytta av..boken och att de vill införliva dess metoder i sin yrkesutövning.."
Jag kan bara hålla med!
I förordet skriver Servan-S: Det är berättelsen om hur jag utnyttjade mina kunskAper som läkare och forskare för att leta upp allt i den medicinska litteraturen som skulle kunna hjälpa mig att vända oddsen till min fördel. Han hade hittat en tumör i sin egen hjärna under en rutinröntgen i sin hjärnforskning..! Verkar osannolikt, men är likväl sant. Jag sympatiserar fullt ut med hans integrativa medicinska övertygelse dvs: Den drabbade är inte ett maktlöst offer, utan kan själv bidra till att återställa balansen i kroppen; Läs boken!
Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar