Nog viktigt att lyssna på kroppen där och inte "överdosera" intryck. Hoppas du mår bra i dag och fick en varm och härlig söndag i går!
Hur rätt har du inte, Isabel, i att vi MÅSTE LITA på vad våra kroppar, outtröttliga, säger oss om hur vi mår, d.v.s. det viktigaste som finns - att få ha hälsan- för att orka hjälpa och stödja andra! Nu har jag upplevt att vi kan drabbas av helvetisk sjukdom trots att vi lever, på alla sätt hälsosamt. Men vi måste på allvar ta ansvar för våra och våra barns liv och däri ingår en strävan efter fysisk, mental och själslig balans! Min själsliga påfyllning är, som alla år sedan tidiga barnaår P1:s fantastiska , långlivade programserie "sommar"! Mitt senaste tillskott: Daniel Sachs. Vilken härlig människa! Fler sådana, tack!! Han talar om att "utsatthet skapar insikt och lyhördhet". Så insiktsfullt:)! Tack/ Lisa, som haft gott om tid att även lyssna inåt och att känna (trots att jag har störd sensorik..;) en hälsokram till dig som läser detta.
Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar