Casa Lisa

Stormar gör att träden söker djupare rötter

Underbara lilla Schwesterlein

Publicerad 2013-08-20 21:57:52 i Allmänt,

Tack för ett fint samtal alldeles nyss. Det är så härligt att utbyta tankar med dIg. Vi har så mycket att prata om. Vad härligt du skriver i dina inlägg. Så långa, tänkvärda tankar du delger oss.       Jag vill återigen slå ett slag för den bok jag lånat på bibblan: "Livsstil & Cancer - de 8 reglerna"   Nåt för alla att läsa och tillämpa. Låna den!  Och vad härligt vi hade det i söndags på DN-konserten på Sjöhistoriska. Så unaftnar musik o fint väder.  Nu åker Hans o jag till vårt älskade Messlingen. Ska ta med oss små fragment därifrån till dIg. Må väl o take care. Ses snart. Puss o kram från syster Yster

Kommentarer

Postat av: Lisa

Publicerad 2013-08-27 08:56:37

Tack för härlig feed back, SysterYster ... och ni andra! Jag är en person med en ständigt pågående inre dialog. jag fyller på med ny kunskap som integreras med befintlig; just den processen ger mig stark tillfredsställelse:) En oxh annan skulle nog kalla mig "nörd*haha* Hjärnans funktion har länge varit ett favoritonråde att fördjupa mig i (professionellt och privat). Cancern gav mig plötsligt tillfälle till introspektivt neurogent grävande;) Tacksam, trots allt! Idag kommer jag att "stråla(s)- ånyo;)) Allt gott till dig, denna dag! Lisa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela