Casa Lisa

Stormar gör att träden söker djupare rötter

Att stråla en hjärna

Publicerad 2013-08-16 15:22:00 i Allmänt,

I onsdags, 14 augusti, gick mamma in i en ny behandlingsfas. Äntligen var hennes kropp stark nog för att klara av strålning. Då tumörtypen glioblastom etsar sig fast med osynliga tentakler vill man alltid stråla tumörområdet efter operation, i syfte att åtminstone få bort så mycket som möjligt. Det vanligaste är att glioblastomet annars växer sig tillbaka i anslutning till det gamla området. Då mammas operation var så omfattande så behövde hon tre månader av rehabilitering och återhämtning innan man kunde påbörja strålningen.

Strålningen är - förutom operation - den i särklass viktigaste fasen i kriget mot cancern. Man strålas bara en omgång, och ser därför till att få med så mycket som möjligt den enda gången. Mamma kommer att strålas varje vardag i fem veckor. Själva strålningen tar cirka 5-6 minuter, under vilka mamma ligger i exakt samma ställning varje gång. Den vita masken - fixturen - ser till detta.

Vanliga bieffekter är trötthet och huvudvärk. Om man har oturen att hjärnan svullnar mycket så kan mer ovanliga bieffekter uppstå. I mammas fall kan hon i värsta fall uppleva ett tillfälligt återfall i återhämtningen, och i värsta fall få tillbaka en del av sitt känslobortfall i vänster sida. Svag förvirring och påverkan på närminnet kan också uppstå. För att försöka förebygga denna risk så får mamma Betapred - kortison - i samband med strålningen. Hon äter även en svag dos av cellgifter under behandlingsperioden.

Det säger sig självt att detta är en krävande period för mamma. Som tur är bor hon bra på Siggebogårdens korttidsboende, nära till vänner och familj och med duktig personal som ser till henne. Hon har dessutom äntligen fått sin älskade rehabcykel - Motomed - förskriven till sitt rum. Läkarna uppmanar till daglig träning trots ökad trötthet under strålningsperioden, något som mamma såklart inte kommer ha det minsta problem med.

Vill man besöka mamma så gör man bäst i att sms:a henne och höra när det passar.

Telefonnummer: 0707-154731

Kram,

Isabel

HÄR kan du läsa mer om strålningen av hjärnan

Kommentarer

Postat av: lisa

Publicerad 2013-08-16 23:42:02

Nu har jag genomgått produktion av strålningsmask, s k fixtur och tre strålbehandlingar. Fixturen gjuts över ansiktet/varm massa som stelnar och blir hård när den kallnar. Den knäpps fast i underlaget man ligger på och hur man ligger dokumenteras noggrant så att positionen blir exakt densamma vid varje MR scanning och strålningstillfälle; man sitter väldigt fast! Och får försöka att rucka lite på fixturen innan processen börjar, så att den inte trycker för hårt på något särskilt ställe, så att det gör ont. Jag får lappar fasttejpade vid sidan om ögonen för att skydda ögats linser mot strålningen. Dessutom har strålnings röret blyplattor invändigt som flyttar sig alltefter maskinens inställda stråldoser och riktningar. Strålar sänds från olika håll med olika intensitet och fokus - ska vara effektivt utan att vara fokuserad starkare strålning där det inte behövs d. v.s för att skydda frisk vävnad. Jag ber sköterskorna att stänga av skvalmusiken.. och mediterar mig igenom de minuter strålningen pågår. Jag upptäckte att jag erfor en känsla som liknar den jag haft när jag dykt med tuber; härligt alltså, stilla och magiskt, som det ju är under vattnet. jag kan väl förstå att behandlingen kan upplevas jobbig för den med klaustrofobisk läggning. Då kan det vara bra att kunna meditera och att ha god viloandningsteknik inövad sedan tidigare. Tack för det! Än så länge har jag inte känt biverkningar utöver möjligen lätt trötthet. Hoppas verkligen att det fortsätter så de fem veckor (27 behandlingar som återstår!! Jag valde att äta svagdos Cortizon förebyggande svullnad. "Vägrar att förlora den lilla sensomotorik jag med hjälp av massiv träning, vila och tid ändå lyckats få tillbaka! Symtomen på tumör, före operationen var en barnlek (knappt märkbart) i jämförelse med hemiparesen / halvsidesförlamningen och dess konsekvenser!!= kontrollerad övervakad tortyr:((( Skicklig kirurg, helt säkert, men också en överjävlig cancertyp som försvårade ingreppet! Ok Nu är det gjort - och jag tänker göra vad jag kan för att mota bort recidiv/tumöråterväxt! fortsätta träna - nu går jag så ofta jag kan, rullstol känns överflödigt. jag äter inget som triggar cancer, bara anticancerföda. Jag tänker goda tankar och söker stimulans mest hela tiden. Tur att jag gillar mitt eget sällskap;)! Har hittat en flygel som jag komponerar musik vid - såå härligt! Skriver en del, läser mycket, lyssnar på "Sommar" och ägnar mig sporadiskt åt skapande verksamhet/ lera och betong:)Nog för denna gång. Lova att ta hand om dig och dina nära och kära! Det är ett hälsopiller:)Hälsokram från Lisa

Kommentera inlägget här

Om

Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar

Kategorier

Arkiv

Länkar