Casa Lisa

Stormar gör att träden söker djupare rötter

Lappa och laga själva livet

Publicerad 2013-08-29 09:26:22 i Tankar,

Rehab/ Att försöka återgå till ett liv som var "normalt" före sjukdom eller skada är som att "lappa och laga det"! Revorna finns där, gör sig påminda på olika sätt. Ytligt sätt förskönas inte "produkten" men kanske förskönas insidan efter en sådan prövning..? Lappandet och lagandet kräver mycket av "produkten människan". Nödvändigt för success är att försöka hålla fokus, även när det tar emot; fokus i sin tur förutsätter att känna till färdriktningen; vart är jag på väg och varför? Denna existentiella grundfråga tänker jag inte ens försöka besvara i generella termer... Det krävs ett annat forum, av djup, ärlig, insiktsfull dialog/äkta möte för att komma vidare på dessa bråddjup. Frågan jag vill ställa är: Vad är vi ute efter? Att leva länge, etiskt-moraliskt, självuppfyllande, pedagogiskt, estetiskt, eller vad? I kärlek till dig och vår ModerJord, Lisa

Kommentarer

Postat av: Lisa

Publicerad 2014-01-31 22:49:47

Nu, i början av år 2014 vistas jag på ett fantastiskt neurorehabCenter, Humlegården, i Sigtuna. Utöver god sjukgymnastik och formidabel mat är personalen på högsta nivå. T o m daglig massage ingår för den som vill - och det vill jag!!Och jag pulsar i snön utanför på kortpromenader på egen hand Underbart:)Är så tacksam för denna superfina blogg som du gjort, Isabel!!!Hälsa och kram till er alla!Håll cancerskit ifrån er så långt som möjligt!Smile, det hjälper.. Lisa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela