Casa Lisa

Stormar gör att träden söker djupare rötter

Lite framsteg mm

Publicerad 2013-04-19 09:26:00 i Allmänt,

Vid mitt besök hos Lisa i fredags träffade vi sjukgymnasten Fredrik samt logopeden Rose-Marie. RM var en jättefin människa från Småland, samma bygd där mor Solle växte upp - Egna Hem i Huskvarna. Lisa är mycket förtjust i henne. Under  den timmen visade Lisa att hon är med på spåret i många avseenden. Honhar ju med sig så mycket i ryggmärgen. Och det var hon inte sen att påpeka!!  Vi skrattade gott alla tre. RM tyckte kanske att hon inte längre var behövd!  Hon tän  kte boka av resterande möten men då sa jag stopp. Dessa möten är jätteviktiga för Lisa. De kommer nog träna att läsa, det behövs. Så detta kommer fortgå.

Isabel redogjorde jättefint för utgången av rehabmötet i går, torsdags. Efteråt blev det gympa och Lisa gick faktiskt 15 steg med hjälp av FF (fantastiske Fredrik som hon säger) och med hjälp av en bar.

Och ni som tänker besöka Lisa, som Isabel skrev, läs i bokningsschemat så det inte krockar. Vill du ta med nåt så skippa blommor, hennes rum är nu en blomsterhandel, vackert.

Hon önskar färska ekologiska bär och frukter i liten skala! Äter inte så mycket ofta men gillar det. Hon ser ju inte så bra men älskar att dofta på fina saker….

Vill du göra en krämig halvtjock soppa på rotfrukter o grönsaker som mixas så längtar hon efter det med! Med lite goda kryddor. Men bara lite. Det finns även ett kylskåp där hon kan förvara egen föda.

Nästa vecka ska ett hembesök göras med Lisa, FF, RM, Isabel och mig för att se hur Lisa ska kunna klara av en egen vardag. Vi väntar på besked från KS på analysen. Därefter får ställning tas till vidare behandling.

Kram syster yster

(Tillägg från Isabel: Bild på de vackra blommorna)

Kommentarer

Postat av: syster yster

Publicerad 2013-04-19 17:34:03

såå fin bild!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela