Casa Lisa

Stormar gör att träden söker djupare rötter

Fullkomligt fulländad fest

Publicerad 2014-05-26 13:03:00 i Allmänt,

 
Taack!! Igår hade vi en fulländad, tidernas festdag! Min älskade dotter och bästa vän, Isabel, blev sammanvigd med Niklas, den bäste av män på denna jord, i vackra Katarina kyrka. varefter vi fick avnjuta en fulländad fest på det superba Teaterskeppet som tog oss ut bland öarna i vår försommarvackra stockholmska skärgård som denna dag badade i solsken och högsommarvärme. Jag är så LYCKLIG å brudparets vägnar och att jag fick vara med och utan svårighet kunde delta fullt ut fram till 22 genom champagne (och vatten!) på soldränkt däck före den superba middagen, avnjuta den och t o m KUL DANS! Blev hämtad av kär f d svägerska som också, väl hemma, hjälpte mig av med klänningen och smyckena. Att jag kan ha KUL igen,trots neuromuskulära svårigheter KÄNNS så STORT. Tack, mina älskade barn, min stora underbara familj och alla fantastiska vänner som var med igår! Jag ville aldrig gå hem...;) Nästa stora fest har vi på min takterass i Herradura...! Alla är välkomna på fördrink och ett plums i poolen;)
Största varmaste kramen från Lisa
Kommentarer (1)

Om

Min profilbild

Den andra april följde jag med min mamma till sjukhuset. Hon hade varit trött hela mars och haft ett par - för henne ovanliga - huvudvärksattacker. Dessutom kändes hon personlighetsförändrad. Glömsk. Virrig. Inte sitt vanliga optimistiska jag. Vi befarade att hon höll på att gå in i väggen, hade fått en hjärnhinneinflammation till följd av förkylning eller - i värsta fall - en liten stroke. Det visade sig vara något långt värre. Efter 12 timmar på akuten fick vi beskedet att man hade hittat en främmande kropp i hennes högra tinninglob. Denna kropp visade sig vara cancer, som visade sig vara glioblastom (elakartad hjärncancer). Fredagen 5 april plockade man ut en 6 x 4 x 4 centimeter stor tumör ur mammas hjärna. Hon opererades på Karolinska sjukhuset och flyttades, efter några dagar på övervakningssal, till Stockholms sjukhem för rehabilitering. Operationen gick bra, men resulterade ändå i en förlamning av vänster sida av kroppen. I rehabiliteringsträningen jobbar man mot målet att kunna gå och använda vänster arm igen, men ingen vet om full funktion går att uppnå. Talet har mamma fått behålla, intellektet är intakt, viljan och styrkan likaså. Dock ser vi även andra effekter av operationen, på ett mer subtilt plan. Hon är sig själv, men ändå inte. Har lite svårt att överblicka helheten, lite svårt att behandla intryck. Hon störs mer än vanligt av höga ljud och tjatter. Man vet inte vad som kommer läka och vad som kommer kvarstå. Tid och träning är allt just nu. Prognosen är tyvärr dyster men vi tar en dag i taget. Detta är en blogg för att följa mammas kamp mot cancern. För att stötta och stödja. För att dela tankar och information. Den är skapad av hennes närmaste, för hennes närmaste. Tack för ditt stöd. /Isabel Mohammar

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela